Den inledande akten börjar med att huvudpersonen i dramat - en snygg, ung man - köper en orientmatta på en loppmarknad i utkanten av Andorra la Vella. Varje plats på jorden har en unik gryning, det är ett faktum tror jag. Det som är Andorra la Vellas särdrag och styrka är den klara men samtidigt dammiga luften som avslöjas när solen strålar för första gången varje morgon. Det låter väl i och för sig rätt typiskt och genomsnittligt för alla gryningar runt om i världen. Hur som helst, pjäsen: Den som säljer mattan till vår unge, snygge hjälte har en vacker kamébrosch ovanför sitt vänstra bröst och heter Maria. Hon faller genast för hans goda smak i fråga om orientmattor; det råkar nämligen vara hennes personliga favorit han köper. Den är gigantisk och till för att hänga på väggen. Mannen och kvinnan faller omedelbart för varandra och det fullkomligt gnistrar av kärlek (deras känslor är så flagranta att regissören valt att låta det slå verkliga gnistor omkring dem under en samlagsscen). Ungefär halvvägs in i pjäsen börjar Maria emellertid ifrågasätta mannens sarkastiska “kvinnoskämt” och tar dem för misogyni. Hon är dock inte så intelligent och tar alltså hans ironi seriöst och förstår inte att han ju bara har skojat lite. Trots deras överväldigande förflutna väljer Maria att lämna honom och i slutscenen ser man hur mannen ensam försvinner bakom korsningen Carrer de la Vall och Antic Carrer i stadens centrum. Mannen är för övrigt av Samojedisk härkomst, men han är född i Andorra och har levt hela sitt liv där.